Ingen bra dag för mig alltså. Sitter och äter jordnötsringar och är ledsen. Ska kolla lite serier, inte bestämt vad än, snart. Och sedan somna. Förhoppningsvis.

Imorgon kommer i alla fall min älskade systeryster! Det kommer få mig på betydligt bättre humör. : )

Åh herregud. Gick på yoga ikväll, lite enformigt med bara styrketräning och sådär jämt. Och jag gick ofta på yogan sist jag var medlem! Vilket var för ett och ett halvt år sedan. Jag vet inte om det är jag som var i mycket bättre form då (knappast..?) eller om det var den förra instruktören som var lite mindre krävande... I vilket fall så dog jag typ. Ta er i brasan alla ni som säger att yoga inte är någon träning eller att det är slöseri med tid! Pust.

Imorgon bitti har vi vår redovisning om LCHF (eller möjligtvis på eftermiddagen - vi har schemalagt hela dagen..) och det blir alltså att gå upp tiiidigt. Usch och fy för det. Jag är verkligen ingen morgonmänniska. Än mindre när man la sig seent inatt och sedan låg kvar i sängen och segade och kollade på tv-serier till klockan fyra när jag istället drog till gymmet.
Speciellt ironiskt känns det eftersom jag (och mina gruppmedlemmar) sedan igårkväll (efter en mumsig lax-måltid) enbart ätit chips.. Tills nu ikväll när jag gjorde sallad med kyckling, bacon, mozzarella, rödlök, tomater och isbergssallad, såklart. Gott. Mätt! Fortfarande. Ska försöka att snart gå och lägga mig i alla fall. Fast ska nog fixa lite till med vår PowerPoint först...

Började den här dagen med några timmar i stallet. Blev att springa lös och busa på ridbanan för Fallinos del, och så fick han hoppa ett litet hinder några gånger. Sedan gick vi en runda på ca 30 minuter. En fin morgon.
Annars känns allt lite sådär idag. Vi ska ha fest här hemma ikväll, halloweenfest såklart, och det är ju roligt. Eller kunde varit, om jag inte var så otaggad på allt just nu. Vill mest gräva ner mig under täcket och gosa med Oliwer hela resten av dagen. Men nej, jag håller på att städa och dona och ska sedan försöka förvandla mig till en inte alltför slampig french maid. Spännande. Har massor av vin så nykterheten ska i alla fall inte vara så svår att bota ikväll! Sen är väl frågan om det är så bra ikväll för mig. Fylla. Det kanske slutar i kaos och gråt (vilket det inte brukar för mig, i alla fall) men då får det väl bli så. Jag behöver väl gråta, antar jag.

Händer en del grejer nu, och jag måste börja försöka ta tag i det här med att hitta mig själv igen. I allt virrvarr av känslor och tankar. Men nog ska det kunna bli bra i slutändan. Även i ledsenheten kan jag just nu känna någon slags ro. För jag vet att det är rätt, åtminstone för tillfället. Det kanske kan bli något bättre senare, vem vet. Men jag måste bli vän med mig själv, först och främst. Har lärt mig att kärlek övervinner inte allt - inte om det inte är rätt sorts kärlek i alla fall.

Apropå kärlek kommer finste syster hit nästa vecka. Det ska bli så himla roligt! Inte setts sen i juli, och det är ju ett tag sedan. Nästa fredag ska vi dessutom (några dagar i förskott) fira min 22:a födelsedag! Fick tänka efter häromdagen, om det var 22 eller 23. Men det känns nästan som att det börjar kvitta vid det här laget.

Ensam hemma i lägenheten ikväll, Cissi åkte hem över helgen och Katrin kommer tillbaka inatt efter en vecka på Ibiza. Var på gymmet förut, körde ett kort pass med uppvärmning på gångbandet och sedan styrka armar och ben. Tog i lite extra och ökade på vikterna idag, så det känns också lite extra kan jag säga. Men skönt!

Till middag stekte jag lite lax och rörde ihop min (okej, mammas, och vart hon fått receptet ifrån vet jag inte) underbara sås. Det år jag med sallad och ägg (enligt bilden ett, men slutade med att det gick åt 3 ägg och dubbelt så mycket sås, hehe. Mums!), jösses vad hungrig jag var! Gott var det.

Längd: 178 cm
Hårfärg: Mörkblond? Ljusbrun?
Ögonfärg: blågröngrå med en brun ring runt pupillen.
Fräknar: kanske några på kinderna. och på armarna på sommaren.
Bästa kroppsdel: rumpan typ. midjan. och jag är nöjd med mina bröst.
Sämsta kroppsdel: Magen (fast den börjar bli bättre efter all träning! weei), låren, näsan, läpparna.
Ärr: Många men de största är fyra där det var hål efter att jag brutit bäckenet och de borrade in lite stänger. Och ett långt där de skruvade fast en platta.
Tatueringar: nope.
Piercingar: Hål i öronen.
Sjukdom: nej ingen just nu!
Brutna ben: Bäckenet, på fyra ställen. Ridolycka; fick hästen över mig. (inte min poni)
Fobi: spindlar, blod och höjder.
Tvångstanke: skölja ur rena glas några gånger innan jag dricker.
Rädsla: Kärlek. Och att vara utan den. Eller att bli förlamad. Eller att det ska hända min familj nåt.
Kroppsligt partytrick: Haha inget. Skaka rumpa..?
Bästa känsla: att vara ute i skogen, till häst eller fots. bara gå/rida, lyssna på fåglarna och liksom känna naturen. Eller att vara kär.
Bästa fysiska känsla: Att kramas.

lista snodd av Sandra.

Just ätit frukost och sett ett avsnitt HIMYM. Nu blir det snart grupparbete och senare i eftermiddag ska jag träffa Amanda och köra lite MI med henne. Måste plugga på lite, känns som att jag glömt det mesta, och vi ska spela in samtalet och ta med, transkriberat till nästa gång.
Få se om jag hinner med gymmet eller stallet däremellan. Ska ju i och för sig iväg och simma med Amanda sen efter coachingsamtalet, tänkte vi. Jippi, baddräkt.

En gång mötte jag en person som vi kan kalla A. Han blev till det finaste jag visste och jag älskade varenda fräken och hans mörka hår och mörka ögon, varje centimeter av honom och varje sekund med honom. Tyvärr hände det en hemsk sak och sedan kunde jag inte längre njuta av varken sekundrar eller centimetrar längre. Men det hör till det förflutna nu..
Det jag undrar är: kommer det någonsin bli sådär igen? Eller är det bara den där första, riktiga kärleken som är så?
Någonting inom mig tvivlar på det, säger att det borde kunna vara så nu med, när som helst egentligen. Hjärtan som bultar så hårt att det känns som att det kan sprängas. Som att det hoppar över några slag bara man ser honom på håll. Som att det ska stanna varje gång man närmar sig en kyss. Som att man aldrig vill vara mer än några millimeter ifrån. Som att man är världens lyckligaste.

Snälla, säg att visst det är så? Att det fortfarande kan kännas så?

Dagens brunch:
Äggröra med broccoli, bacon, rödlök och tomat. Fasen vad mätt jag blev!

Igår morse drog jag till gymmet och körde för första gången sen i måndags, innan jag fick ont i ryggen. Tänkte att det var värt ett försök eftersom jag inte känt av den på bågra dagar. Och jag har fortfarande inte känt nåt efter igår! Jippi! Blev en stund på crosstrainern, fast inte så länge för jag hade inte fått i mig så mycket frukost så orkade inte riktigt. Sedan blev det styrka mage, rygg och bröst. Skönt.
Sedan städade jag äntligen efter festen i torsdags... Glas, flaskor, burkar och popcorn överallt. Någon direkt hjälp fick jag inte, men jag ville få det gjort och igår var enda chansen jag hade att kanske kunna få hjälp. Men men.

Red ut en sväng igår. Blev så himla trött och ledsen på Fallino... Han har börjat hålla på igen när jag rider, dummar sig. Dessutom ännu värre; nu har han kommit på ett sätt som han nästan kan få av mig på. Och han kommer lyckas någon dag. Jag har redan trillat fram på halsen en gång. Han hoppar först upp med frambenen, och sedan sparkar han bakut med bakbenen. Mycket effektivt. Och så försöker han vända och tramsar hela tiden. Så jävla tråkigt när man bara vill rida ut en mysig, avslappnande runda för bådas skull. Istället blir det ett helvete.
När vi väl kom tillbaka, fortfarande hela och efter att ha tagit oss runt hela rundan jag tänkt mig (ja jag är envis och vägrar ge mig.. Även om jag blir arg och ledsen på vägen) red jag in på ridbanan och efter en stunds idiotier även där lyckades vi faktiskt trava runt ett tag, i åttor serpentiner och skänkelvikningar. Utan trams. Så då fick det räcka för dagen. En stunds duktighet. Wow...
Fattar inte vad problemet är. Efter alla år utan såna idiotier börjar det när vi flyttat till ett nytt stall. Är han sur för att det inte är jag som mockar åt honom längre? Suck. :(

Så, kostarbetet helt klart och inlämnat nu då! Bara redovisningen på måndag nästa vecka kvar nu då, och den ska bli ganska rolig (speciellt om det blir som vi tänkt oss och vi kan öva och göra det bra..). Sedan är den totalt värdelösa kostkursen klar! Nu är det bara coaching och massagen som ska bli klart innan vi börjar med de underbart roliga Tvärvetenskap och forskningsmetoder... Börjar precis lagom till jul, great!

Nu är jag snart färdig. Då uppgiften är väldigt diffust formulerad är det också svårt att veta vad det är de vill ha, inte ens formen är klargjord. Men jag ska i alla fall göra en sammanfattning och sedan kolla igenom allting (vilket jag aldrig brukar göra..) och jag kanske kan bli nöjd. Men som sagt är det svårt att veta om det är någonting till i de dömandes ögon, så vi får väl se vad resultatet blir. Känns dock viktigare att jag själv känner mig nöjd med vad jag skrivit och förmedlat, än att människor som rekommenderar bröd och desserter ska ge mig ett bra betyg.

Vill dela med mig av ett citat som jag även har med i mitt arbete.

"Det är lika dumt att tro att man blir fet av att äta fett som att tro att man blir grön av att äta grönsaker. Undersökningar visar att aptiten och inte kalorierna är avgörande för risken att drabbas av övervikt och fetma. Kolhydrater som pasta, socker och bröd ger kroppen insulinkickar som snabbt gör oss hungriga igen. De höga insulinivåerna gör samtidigt att fettet inte bryts ned. Vi blir fetare och fetare. Med fetare mat hålls aptiten däremot i schack."

Smart sagt av överläkaren Christer Enkvist i sin artikel i DN Debatt redan i januari 2004.
Varför har ändå inget ändrats sedan dess? Blir så ledsen... Fler och fler inser själva att rekommendationerna vi får från bl.a. Livsmedelsverket inte har något med verkligheten att göra, men ska det behva vara så? Att man måste göra tvärtemot vad de som "värnar om folkhälsan" rekommenderar för att få vara/bli vara frisk och må bra? Någon mer än jag som tycker att det känns väldigt fel..?

Åhåhåhå. Dålig uppdatering pga bland annat överdrivet mycket plugg. 3 inlämningar igår. Eller egentligen två; den ena deadlinen var egentligen 12.00 men den hade de tydligen flyttat till 00.00 på torsdagkvällen. Men, men, det kan de väl inte underkänna en för. Var ju bara så att klassen kan läsa på om vårt tema inför redovisningen.

I torsdags var det fest. Awesome var det! Man (eller jag och Gabbi) vart lagom fulla (vissa andra började för tidigt eller hällde i sig alldeles för stora mängder tequila, trots att det var de som ville ta det lugnt och vara i princip nyktra samma dag) och dansade tills man stupade. Av ren trötthet. Vi var ut redan vid 23 tror jag, och drog direkt bort till det tomma dansgolvet. Inte ens DJn var på plats. Men vi körde på. Till 01.30. Då gick vi till slut hem, jag och Gabbs iaf. Inte värt att stanna en sista halvtimme när man ändå ville gå hem och sova. Och hade skola morgonen efter. Som hon och jag faktiskt lyckades komma upp (nästan) i tid till! Var bara 20 min för sena. Köpte varsin baguette på vägen. Dumma bröd. Hade ont i magen resten av dagen igår.

Idag och resten av tiden fram till nästa deadline, 12.00 på måndag, kommer jag också ha fullt upp med att plugga. Skriva en rapport i essäform (..?) om kostdagboken vi gjorde för några veckor sedan. Mycket spännande...

LEDIGA NÄSTA VECKA IAF! Tror jag. Och på onsdag, tror jag, kommer M hem. Coolt.

Är något fel i min rygg. Började med lite småvärk i ländryggen i söndags. Inte så konstigt efter att ha varit ute och gått i mer än 3 timmar. I måndags var jag på gymmet och pga känningen i ryggen tränade jag alltså bara armar och ben. Senare den kvällen började det göra så fruktansvärt ont i högra sidan av ryggen att jag inte visste vart jag skulle bli av. Hur jag än låg/satt/stod så gjorde det lika ont. Till slut ringde jag och väckte mamma, gråtandes... Ringde senare till sjukvårdsrådgivningen där jag fick höra att det lät som ett ryggskott och att jag skulle ta lite fler värktabletter och försöka sova. Efter att ha läst om ryggskott på deras egen hemsida kom jag själv fram till att ingenting stämde överens med det jag kände, utöver nyckelordet "smärta". Men jag gick och lade mig med en varm vetekudde i svanken. Lyckades somna, vaknade sedan igår utan någon känning alls i ryggen. Bara illamående och huvudvärk kvar, som höll i sig hela dagen.

Men. Idag börjar det kännas igen. Ontontont. Tagit smärtstillande men nu måste jag snart till skolan, hur länge jag nu orkar vara där vet jag inte. Borde ta mig till vårdcentralen eller akuten kanske? Om inte annat så kanske jag åtminstone kan få lite starkare tabletter utskrivna..

Eller så kan det bara bli bra av sig själv? Jag har inte råd med någon kiropraktor. Enda gångerna jag anlitat en sådan har varit till min häst... Sån lyx kan en hästägande student inte unna sig själv. Lite får man väl tåla, menar jag. Heh. Hoppas jag inte börjar böla i skolan bara.

Ligger här i pojkens säng, ensam och vaken sedan han for iväg 06.30 (ut på övning, kommer hem igen nästa tisdag) och med datorn i knät för att plugga och skriva klart min rapport om utflykten jag planerat och som genomfördes igår tillsammans med nämnda pojke (kan skriva mer om den sen). Dock inte skrivit något än. Börjar dessutom bli stressad då jag ska vara duschad, packad och klar om tre och en halv timme... Egentligen skulle jag åkt ikväll; varit här och pluggat hela dagen och sedan hunnit umgås med pojke någom timme efter jobb innan jag mot kvällen skulle åka hem till mig. Men då pojke råkade säga helt fel dag han skulle ut på övningen (han sa att de skulle iväg imorgon) så kommer han ju som sagt inte hem förrän nästa tisdag. Alltså ovärt att vara här hela dagen när jag kan hinna hem till mina andra gospojkar.

Denna veckan är verkligen hemsk; inte en enda ledig dag till studier men vi har två inlämningar på fredag, vid lunch dessutom om jag inte missminner mig. Vilket kvittar; vi har ändå föreläsning hela fm och fram till lunch... Alltså måste det vara klart fredag morgon, senast. Åååh. Nästa arbete inlämnat på måndag. Jippi. Vill gå och gräva ner mig och hoppas på att allt blir klart ändå. Eller att tiden kan stanna ett tag så att man kan hinna med allt...


Bild från igår. Ungefär så mysigt och perfekt var det. Fler bilder kommer!

Håller på att packa inför helgen. Jobbigt när man ska vara borta i 5 dagar... Över helgen behövs ju inte mycket men nu är det fler dagar, plus att jag och M ska ut på utflykt (jag tvingar honom, det är en uppgift till skolan) och att jag tänker vara ute och promenera fredag och måndag när han är på jobb, så jag slipper sitta inne hela dagen. Alltså krävs kläder (och skor!) även för det. Blöh.

Tar frukostpaus nu, sitter och tittar på En plats på landet på TV8. Ååååhh. Så fina hus/gårdar, alltid. Speciellt för budgetarna de brukar ha, på en sisådär 600.000 eller varför inte 1.200.000 pund... Inte konstigt att det är pampiga hus. Tänk, det hade väl varit en dröm om något! En hästgård på Englands landsbygd, eller varför inte Irland. Åååååhh.... Gröna kullar vart man än tittar. Så vill jag nog ha det!

Åh, jag drömmer mer och mer för varje dag. Inser vad jag vill med mitt liv. Vad jag vill göra. Ska jag berätta?

Jag vill ha en liten gård på landet. Behöver inte vara något jätteflott (till att börja med i alla fall, vore kul att renovera med tiden) men stallet ska ha i alla fall två stora boxar. Gärna möjlighet till lösdrift. Stora fina hagmarker, en bit egen skog. I stallet skulle Fallino bo, såklart. Om det är mer än två boxar kan jag hyra ut några. På lösdriften ska jag ha mina efterlängtade shettisar. Få kanske två små pytteföl om året. Ha ett ridlekis i liten skala.

På gården ska vi även ha en eller två hundar. Vilken ras har jag inte spikat än. Hehe. Självklart ett gäng stallkatter också.

Utöver hästarna vill jag ha ett eget mindre företag, som hälsocoach. Vill kunna hjälpa människor att komma tillrätta med sina liv och sin hälsa. Åååh vill bara komma igång med mitt underbara drömliv. Snart. Fort. Nu!! Hjälp mig skaffa fram miljonerna som behövs bara?

En skön dag idag, redan. Vaknade, åt frukost, åkte till stallet. Tog det lugnt, myste med, masserade, promenerade och löslongerade Fallino i det fina vädret. Han var superfin och såg inte alls stel ut någonstans. Bockade eller sparkade inte bakut en enda gång. Efteråt fick han gå ett antal varv på den lilla inhägnade volten med bommar; så att han måste lyfte ordentligt på alla benen och se vart han sätter ner fötterna. Duktig var han. Sen blev det mer rykt, stretch och så fick han på sig det tunnaste stalltäcket under regntäcket. Vill inte ha en jättelurvig häst känner jag, plus att det är viktigt att han håller sig varm om baken.

Kom hem och gick och handlade på Hemköp; bl.a. 2 paket ägg (10-pack för 10 kr ♥), svamp, lök, bacon och kyckling. Blev sugen på Flygande Jacob men ska ju åka bort imorgon em och kommer inte hem förrän måndag kväll.. Så får väl bli då! Har nämligen kvar matlådor av gårdagens lunch (som visserligen inte blev så god... men i alla fall; mat som mat!).

Nu är jag alltså hemma igen, har ätit (sen) lunch och ska plugga någon timme innan jag ska bege mig ner till gymmet. Idag blir det crosstrainer och sedan styrka armar + ben.

Jobbat på grupparbetet idag, känns bra för vi kom igång riktigt och har gjort ett bra upplägg. Blir nog en rolig redovisning, förhoppningsvis! Här är ett klipp vi förmodligen kommer att visa (om hur fettskräcken startade.. och hur felaktig den är.)


Red ut idag, 1,5 h. Skritt. Fint väder men fötterna börjar redan bli redigt kalla i ristövlarna.. Och måste komma ihåg att ta med vantar.

Vart i alla fall ingen träning för mig ikväll. Blev hemma med plugg och slapp vid tv:n istället. Träning imorgon!

Pizzan blev god! Var för hungrig för att fota, hehe. Men hade inte så mycket roligt att ha på och jag vet några saker jag kan förbättra till nästa gång (försöka få botten tunnare, ha inne den längre i ugnen innan jag lägger på fyllningen så den blir lite krispigare, och sist men inte minst; ha dubbelt så mycket ost på! Mums.)

Har just vart och tränat, blev styrka bål idag. Körde crosstrainern innan, och efteråt tänkte jag gå en stund. Men fick jätteont i knäna nästan direkt : ( Har känt av det lite senaste veckan, men konstigt; brukar inte ha ont i knäna bara sådär utan anledning (inte tränat sedan onsdags..). Nåja.

Nu ska jag ta mig i kragen och plugga lite; skriva på vårt grupparbete om LCHF som vi ska ses och försöka sammanställa imorgon fm. I bakgrunden går Troja som sänds på Kanal 9. Aldrig fel med halvnakna, heta män sådär ett ögonkast bort!

Ädelhet...

Skoldagen idag bestod av coaching och motiverande samtal (MI) på fm och på em kost och hälsa. Friskvården i Värmland var där (eller 2 av deras anställda) och svamlade. Efter en och en halv timmes svammel gav jag och Katrin upp (jag hade redan somnat tre gånger) och drog hem. Blir så irriterade på alla som håller på och rekommenderar SNR (Svenska näringsrekommendationerna från Livsmedelsverket...) och då blir allt de säger skit. Tyvärr. Speciellt när de säger att svenskarnas största problem och orsaken till övervikt att vi inte äter de rekommenderade 500 g frukt och grönt om dagen. Så om vi fortsätter leva på socker och stärkelse men lägger till ett halvt kilo äpplen om dagen blir alla smala och alla problem löser sig...?

Var och handlade mat förut (smör <3) och nu håller jag på och lagar LCHF-pizza på ett recept jag hittade här. Ska bli spännande!

Helgen över. Bra och dåligt har det varit. Guuuud jag har sån beslutsångest. Vill, men vill inte.. Är så mycket bra och dåligt med båda delarna... Gah.
Nåja, på torsdag åker jag till Skövde och stannar till måndag kväll. Kan bli mysigt, förhoppningsvis. Ska passa på att plugga massa fredag och måndag när M är på jobb.

Varje gång M är hemma över helgen blir allt så... Dåligt. Alltså, slarvigt. Jobbigt att diska, jobbigt att allt. Så, när helgen är slut är det alltid likadant; stökigt som fan, disk överallt, man har ätit dåligt och inte gjort något vettigt, typ tränat/pluggat/ridit. Suck. Så är alltid så seg på söndagkvällarna; alltid så mycket som måste göras, städas undan, återställas. Och jag orkar aldrig. Ååååhh. Varför lämna allt så..? Suck. Skola imorgon, hela dagen. Inte taggad.

Snart kommer M hem över helgen. Om en halvtimme sisådär. Jag är trött. Vi var uppe och pratade till 2 inatt.
Idag har halva klassen redovisat om sina vetenskapliga artiklar inom området natur/hälsa och jag skulle inte påstå att det gick bra, men nu är det i alla fall överstökat.
Kom hem och kände att jag behövde faktiskt gå ut och sätta mig eller promenera, kanske komma till insikt eller någonting. Naturen är bra. Men i vilket fall orkade jag inte. För trött, för uppgiven. Kan verkligen förstå folk som mår för dåligt för att göra något åt det.. Föreslog i alla fall för M att vi kan gå ut och ta en promenad och sätta oss och prata ute någonstans. Vi gör aldrig sånt. Som jag vill. Och nej, som vanligt vägrar han att gå med på något jag föreslagit. Tråkigt. Sucksucksuck.

Håll tummarna för att helgen inte blir ett helvete. Imorgon får jag i alla fall träffa Amanda för första gången på länge. Men är rädd att jag kommer förstöra hela kvällen med den negativa energi som omger mig...

Och så börjar man tvivla igen. Hur faan ska det här någonsin kunna funka?
Men. Man vill inte släppa heller. Det kanske kan bli bra. Det kanske på något mystiskt sätt kan förvandlas och bli precis vad man önskar sig. Någon gång.
Fast svårt om man inte ens kan lyssna på varann. Om man vägrar att ändra på något även om man vet om att det får den andra personen att må sjukt dåligt. Istället göra det igen. Om och om igen. Orkar inte...

Även om man är nere, vem kan låta bli att bli glad av det här? : )

Fan. Var så arg och ledsen förut. Köpte glass för att tröstäta lite. Rocky Road. Men det var äckligt! Fan. Fail....

Just nu läser jag den här boken; Naturkraft: om naturens lugnande, stärkande och läkande effekter av Mats och Åsa Ottosson. Den ingår i kurslitteraturen i vår coachingkurs och var grunden till naturresan/lägret förra veckan som jag inte var med på. Inte läst mer än två kapitel än, men det är mycket intressant och man kan känna igen det mesta av egna erfarenheter. Den handlar alltså om naturen och dess inverkan på oss och vår hälsa. Hur man kan känna sig så avslappnad och tillfreds bara av att vistas i naturen, oavsett om det är i en park eller ute i skogen. Vilken positiv inverkan naturen har på oss, allt från småbarn på dagis till gamla på äldreboende. Intressant och mycket tänkvärt! Att vistas i naturen borde vara mycket mer självklart för oss.



På fredag ska vi redovisa om en vetenskaplig artikel vi läst, inom ämnet samband natur - hälsa. Ska bli spännande, fast har inte läst min än. Tänkte läsa mer i boken först... Men författarna nämner faktiskt just studien jag ska redovisa om. Kan berätta mer om den sen, om jag kommer ihåg.

Varit ganska produktiv idag, och känner mig faktiskt frisk och kry igen. Skönt! Började dagen med att göra hamburgare till frukost/lunch (jaja, brunch) som jag åt med tomat, gurka, lök, ost och hamburgerdressing; allt fint inslaget i två blad isbergssallad. Anledningen till detta bastanta första mål var att jag en stund senare skulle följa med Anna som ville titta på stallet jag står i. Vi åkte dit över lunch och sedan skulle jag direkt till gymmet (och behövde alltså nåt om mättade ganska länge). Tror Anna gillade stallet, men hon skulle känna efter lite, och vi får väl hoppas på det bästa! Att hon kommer fram till ett klokt beslut, hehehe.

På gymmet gjorde vi ett nytt träningsprogram åt mig. Vi hann dock bara göra pass 1 (torso) och imorgon ska vi göra det andra (ben och armar). Dessa två ska jag sedan skifta mellan och köra varannat styrkepass jag gör. Jag körde i alla fall sedan igenom hela pass 1 (med undantag för en maskin... där jag skyller på teknisk okunnghet. Höhöhö. Dumma maskiner.) och det kändes bra.

Jag har även handlat mat och gått och pantat hela detta hushållets förråd av pantflaskor och -burkar. Hela 84 kronor fick jag för besväret! Låter kanske inte så mycket men om ni tänker efter så... Släpade i alla fall med mig en gigantisk kasse från Jysk fylld av flaskor (99% av dem Cola, hehehe Katrin) och två vanliga plastkassar fyllda med burkar. Alltid lika kul... Man känner sig alltid som en luffare när man kommer så mycket på en gång. Tycker i alla fall jag.

Nu ska jag plugga lite mer är det tänkt. Ska snart visa vad.

Jag hade rätt. Inga stjärnchips kvar här inte! Hehe. Nej, dags att sova kanske?

Är så himla dumt när jag är sjuk och hemma. Då kommer mina småätarfasoner ofta fram igen. Man går och tänker på vad man har att äta, vad man är sugen på, vill mest ha något att tugga på. Vid sådana tillfällen har jag oftast tuggummi till räddning, men självklart tog de slut lagom till helgen (och inte orkar jag gå och köpa nya).

Så, vad har jag ätit idag?
• 1 liten tallrik (typ 2-3 dl) a-fil med frön, hasselnötter och kanel.
• Oj, och så en likadan till när jag kom hem från stallet (och frukosttallriken stod kvar på mitt rum där jag ätit, och det luktade så ljuvligt av kanel).
• Lagade ju M's favoriträtt (stuvade makaroner och falukorv....) i fredags, och det blev matlådor över som han glömde ta med. Så, alltså lite falukorv och kanske 1 dl stuvade makaroner (bara för att det ändå låg i samma låda och det är lite tråkigt att tugga i sig enbart korv enligt min åsikt). Men bara den lilla mängden pasta fick mig illamående av mättnad. Blä.
• Köpte dessutom hem en före detta favoritdryck från Kivik (björnbärsdryck, om jag inte minns fel) till helgen och M's ankomst (men självklart drack han aldrig av den) så har druckit några glas sådan också. Men - vad tusan - inte god längre!! Smakar bara socker.. Blä.
• Sedan blev det skafferigenomgång (i tankarna) och jag fann en påse med blandade, saltade nötter. Alltså, förlåt mig, men blä igen. Varför salta nötter som är så goda i sig att man knappt kan äta dom? Blev alltså en liten skvätt sådana ändå innan det tog stopp.
• Och nu? Tja... Förra veckan kostade mina gamla favoriter, OLWs Stjärnor bara 10 kronor på Hemköp. Kan erkänna att jag köpte hem mer än en påse sådana; bra att ha hemma! tänkte jag. Men, enbart en finns nu kvar, orörd, oöppnad. Så kvällens utmaning: låta bli att öppna och äta ur denna sista påse! Tyvärr tror jag inte jag kommer orka ta den utmaningen på allvar. Och det värsta är att jag inte ens tycker att dom är goda längre... Fasen. Borde poppa mig lite popcorn på spisen kanske. En liten kastrull. Det borde ju vara bättre?

Största frågan jag ställer mig själv nu: Varför är det bara en av alla de här grejerna som jag ens har tyckt varit gott på hela dagen? Är inte det knäppt, varför stoppa i sig saker man inte ens gillar eller som smakar bra? (Och varför har jag ätit mellanmål typ hela dagen?! Förutom att jag kan skylla åtminstone lite grann på att jag är sjuk.)

Bra att jag åkte iväg. Älskade ponnyhästen gör alltid livet lite bättre.
Blev pyssel, massage, lite stretching och sedan lek (och lite fotomodellande) i paddocken. Fallino var busig och jätteduktig. Han var lös hela tiden och så gjorde vi några gamla tricks och så lite löslongering. Han var superfin, vilket var kul att se eftersom han var ganska stel i höger bak förra veckan. Nu var han smidig som en katt! Han sparkade bakut och muppade sig en del i galoppen i början, men det måste vara en del spänningar som släpper när han gör så för sedan galopperade han bara på resten av gångerna.

Tror vi tar det lite lugnt ett tag igen, med mycket pyssel och en del massage och övningar som kan hjälpa honom. Skritt och gärna mer löslongering så han kan röra sig precis som han själv känner.


Hehe... Han hade boots på båda framfötterna från början, men den ena trillade av..

En annan superskojig sak är att bästaste Anna från mitt förra stall hörde av sig idag och sa att hon också tröttnat på Solberg nu och alla deras fasoner, och som om det var meningen är ju boxen bredvid Fallinos ledig! Så hon ska komma och titta och så får vi väl se hur det blir. Hade varit så himla kul!! Kunde vi ridit ut och haft sällskap i och till/från stallet precis som gamla tider : )


En bild från förra hösten/vintern på Anna och hennes fina häst Leija, från en av våra många uteritter.

Tror febern har gått ner lite nu. Skönt. Men känner mig lika tung i huvudet och bedrövlig för övrigt. Så nu är frågan - stanna hemma, vila och bli frik idag, eller släpa sig till stallet i någon timme? Borde verkligen, inte kunnat vara där på ett par dagar. Behöver inte ens rida, hade tänkt ge pållen lite massage, stretcha och kanske longera. Hade helst velat låta honom springa lös på ridbanan men grinden som gick sönder i vintras är inte fixad än, så det blir lite svårt. I vårt förra stall brukade jag låta honom springa lös och bralla av sig på lite vettigare underlag än hagen åtminstone någon gång i månaden. Lite svårare om man inte kan stänga till ridbanan... Men kan väl för all del lägga en bom där eller något. Jag kan vara ganska påhittig när jag vill, förutsättningen är ju i alla fall att det är ledigt där.

Blir nog stallet ändå. Lika bra, även om jag blir sjukare så blir i alla fall samvetet lite lättare. Min älskling.

Utöver min fysiska svacka (fasen, måste ju träna!! Inte tränat på hela helgen.. Ska få hjälp med nytt träningsupplägg på tisdag dessutom. Inte tid med feber!) så befinner jag mig även i en mental förbaskad svacka. Igen. Jag är så glad för det jag faktiskt har, men desto ledsnare för allt jag inte har. Suck på mig. Känner mig bara så himla... onödig. Överflödig. Har inget som helst syfte i denna värld. Har förlorat så mycket det senaste året. Mer än jag vunnit. Jag har världens goaste pojkvän och en fin lägenhet. Går en utbildning jag tycker om och har finaste hästen i världen och mysigaste katten. Men räcker det? Nja. Tyvärr, tydligen inte. Vill ha en anledning till att finnas i denna värld. Ett skäl, ett syfte. Vill göra något bra. Om det så är att jag får en enda människa att må bättre så vore det nog. Men knappt det lyckas jag med. Jag är helt tydligt en värdelös vän och det gör mig så ont. Ju mer utanför och ensam jag känner mig, desto mer isolerar jag mig från omvärlden. Från allt. Stänger helst av helt. Låtsas att jag mår fint, för min egen skull. Men idag brast det. För en stund.

Har ni också sådana dagar, stunder, perioder? När ni inte orkar finnas till och helst av allt skulle vilja försvinna? Ibland vill jag bara gå. Gå bort från allt. Fortsätta att gå och gå och gå, på okända vägar, långt långt bort, tills jag inte orkar mer. Tills jag är så långt bort att ingen kommer hitta mig. Vad som händer sen, det vet jag inte. Så långt har jag inte tänkt än.

Har känt mig lite konstigt och matt senaste dagarna. Dock haft en mysig helg med älsk. Bland annat var vi på bio igår och såg Crazy, Stupid, Love. Oväntat bra för att vara en romantisk komedi, och lagom balans mellan komedi och drama. Jag är mer en dramatjej. Komedier blir oftast så tramsiga och klyschiga. Och... det kanske är meningen? Jag kanske inte har så mainstream humor.. Hehe. Inte kanske, så är det nog.

I alla fall. Idag, lagom till att M just skulle åka tillbaka till ännu en vecka av bl.a. stridsvagnskörande (om det nu är den korrekta termen höhö kan inte minnas i mitt yra tillstånd) så började jag känna mig riktigt jäkla dålig. Sprängande huvudvärk, ont i ryggen och nacken som jag jämt får när jag är sjuk nu för tiden. Och strax efter att han hade åkt kände jag febern. Tjoho! Happy days.

Kan inte ens minnas vart jag ville komma med detta inlägget. Men det får ni leva med. Kommer säkert något till senare.