Är så mycket nu att det blir jobbigt att skriva, haha, och sen blir det bara mer istället. I lördags gick det i alla fall jättebra med lastningen och vi kunde stänga om honom och åka en bit. Jättenöjda! Efter det kom en tjej 30+ och provred Fallino en sväng, och vips så har jag en medryttare för första gången! Hon är duktig och känns pålitlig och hennes egen häst har fått en spricka i benet och ska stå på box de närmsta månaderna... Så lite win win där! Igår var hon ut dit och Fallino hade tydligen bråkat med henne på ridbanan; stannat vid grindöppningen varje varv och vägrat röra sig, ställt sig på bakbenen osv. Men hon hade inte gett sig så det hade gått bra till slut! Skönt att det inte bara är mig han testar så ändå, hehe. Fast detta är första gången på något år eller nästan någonsin som någon annan än jag som "kan" rida rider honom (och inte blir omkringledd typ). Lite ovant för honom också antar jag, lika ovant som det kändes för mig att vara hemma och försöka plugga och veta att någon annan var ute med min häst!

Idag var det jag som tog över linan och lastade Fallino. Det gick hur bra som helst, han var jätteduktig och klev rakt in och det kändes jättebra. Jag var lugn och inte ett dugg osäker eller nervös. Dessutom blev jag taggad till att rida, både för att allt kändes så bra och jag var positiv (och kände att jag hade lite jävlaranamma om det skulle behövas) och att det låg nästan en decimeter snö på marken. Äntligen!! Så blev en stund på ridbanan, skritt och trav, inget krångel alls. Sedan red vi ner på gärdet och red där en stund i alla gångarter, superduktig! Och härligt att få galoppera i snön, haha. Inte en enda dum grej gjorde han på hela dagen, känns underbart. Jag sa ju det, nu vänder det!