Åh, hade verkligen superkul igårkväll/inatt. Dock inte varit lika kul idag med hemtentan. Suck. Vet inte hur det här kommer sluta. Var i alla fall precis och hämtade pappa, som ska vara här och hälsa på över helgen, på stationen. Som överraskning hade han med sig min lillasyster!! Åh, så roligt. Hon har inte varit här uppe hos mig någon gång innan.
I alla fall. Just nu känner jag mig så lycklig över vissa personer i mitt liv. Jag är så himla glad att de finns och bryr sig och är så fina som de är.
Sedan finns ett par andra som jag gärna skulle utplåna från jordens yta. Typ i alla fall. En del kompisar är konstiga kompisar. Och jag vet inte hur man hanterar så konstiga beteenden riktigt, jag blir bara knäpp och känner irritationen växa inom mig tills jag vill spy. Hatar den känslan. Men då tänker jag på alla de fina istället.

Massa massa massa att göra. Ska försöka hinna se Matrix nu, får väl snabbspola lite, och skriva ihop en uppgift vi ska lämna in idag.

Stress stress stress. Har alldeles för mycket att göra att jag knappt hinner med hälften. Längtar till nästnästa vecka, då blir det nog lite lugnare då vi har självstudier (självständig litteraturanalytisk övning) i tre veckor. Pust. Det här är för jobbigt, jag är trött hela tiden och känner att jag inte klara länge till. Det är skola, stallet, socialt, gymmet, hushållet, pengar.. Allt. Orkar inte ens rabbla upp allt som händer de närmaste dagarna.

Nu ska jag i alla fall strax iväg på fika, det ska bli trevligt, även om det säkerligen kommer förstöra dagens planer lite smått (vilket det redan gjort; först skulle vi ses 12 men nu tydligen redan 11) och sen stallet (måste hinna rida) och sedan hem och plugga och läsa läsa läsa inför morgondagens lektion. Avhandlingen har jag inte hunnit långt med och den måste jag lämna ifrån mig till nästa i gruppen senast i morgon. Gymmet kan jag glömma hela den här veckan...

Åh, jag älskar verkligen Kate Nash. Brittisk musik, brittisk accent, fin röst, fina texter. Fin tjej. Fin musik! Ååååh! 19 April kommer hennes nya album. Längtar!!
Här kommer ett par av mina favoritlåtar just nu (utöver de fina på albumet Made of Bricks såklart):





(Bild lånad från hennes facebooksida)

Ser på Nannyakuten nu. Det där programmet får mig nästan rädd för ungar! Usch. Var en idag som sa ungefär "I don't like ta have to take responsibility, I want other people doing stuff for me. I want to rule the world!". Läskigt. Och tjejen var 11 år! Jag vet inte om jag vågar skaffa barn i framtiden... Isåfall ska jag anställa Jo! Haha.

Blir inget gym idag. Suck. Kom hem senare än tänkt från stallet då Fallino fick sin tappsko påslagen (eller rättare sagt en helt ny - ganska omöjligt att hitta en tappad sko ute i hagen med i ett halvmeter högt täcke snö..) och när det var gjort longerade jag honom en liten stund. Knäppis var han idag, fast ändå duktig. Mest pigg och lite busig.

Innan stallet hade vi gruppmöte på biblioteket inför seminariet vi ska hålla i imorgon och efter det gick jag och Terese på stan; tittade på skor (faaaarligt - tur att jag bara hade 20 kr i plånboken) och sedan visade hon mig till Myrorna, som jag inte hade någon aning om att eller var det fanns här! Heh. Så roligt!! Vi har ingen rolig second hand-affär hemma, men här fanns ju en massa kul och fint. Blev en tekopp med fat som följde med mig hem för en tia, andra tian spenderade jag på Ica Maxi där det var specialpris på Lindt Excellence.. Mmmm! Alltför länge sen jag åt choklad, speciellt så god.

Jag åkte också en sväng till universitetet för att lämna en bok och hämta ut en tenta. Ja. Fläng fläng hela dagen. Men nu är jag hemma och har både lagat och ätit kvällsmat och bakat bröd. Nu ska jag börja läsa avhandlingen på 300 sidor som jag ska ha läst tills på onsdag ungefär. Roligt roligt...

Måste berätta en superrolig sak. Eller kanske inte haha-rolig, men bra! Om ni känner mig eller följt med mig ett tag, så den där pojken jag tjatat om i snart ett år, han som krossade mitt hjärta och som jag har haft så svårt att glömma? Jag tror jag helt ä'rligt kan säga att jag kommit över honom! Sen jag var hemma. Mötte honom när jag var nere i Malmö och skulle byta tåg, eller såg, rättare sagt. Och då insåg jag att herregud, det där är inte min Pojke med stort P. Jag kände knappt igen honom. Och hans ögon var så... Jag vet inte. Det var inte de ögonen jag har i mina tankar. De här såg bittra och sura ut, de jag minns var mörka men liksom glittriga, glada.
Nej, det var nyttigt för mig, bara den där skymten. Och sedan dagen efter bara hade jag kommit till insikt och kände verkligen att nej. Det där var inte den person jag saknat. Kom även äntligen ihåg en del av hans sämre sidor istället för bara allt som var bra. Så himla skönt! Att få glömma, verkligen släppa. Underbart. Hade jag säkert kunnat göra mycket tidigare om jag bara kunnat se honom tidigare. Men svårt att bara råka springa på någon som bor 60 mil bort... Hm. Men bättre sent än aldrig! Om ni kunde förstå vad glad och lättad jag är!!! Wiiie.

Kom just på en sak. Jag har inte ätit chips på ungefär 2 veckor nu. Det måste vara rekord, nästan! Jag har varit helt beroende av chips jättelänge nu. Men det kan alltså vara nyttigt att vara fattig! Även om jag inte har råd med någon vettig mat heller. Hm...

Äntligen, äntligen sol idag! Nu har det blåst och snöat i flera dagar men i morse vaknade jag av att solen sken in på mig i sängen. Bästa sättet att vakna! Typ. Man känner hur man fylls av energi redan innan man ens stigit upp.
Igår hade jag stalljouren, vilket innebär att jag ensam fodrar och släpper ut alla hästarna. Inte världens roligaste när det är snöstorm och jag var tvungen att skotta vägen ut från stallet och in i hagarna.. Hm. Men det gick riktigt bra ändå och alla hästarna var snälla. Inte kul att leda en häst som stimmar runt och har sig när det är ett lager på mer än en decimeter av lössnö man går i, ovanpå den gamla snön. Så här såg det ut ungefär igår:

Okej. De var awesome. Mäktiga. Precis som jag trott. Jag hade sittplats på rad 3, fast just på min sektion stod såklart alla upp (började med att några stod upp nere i hörnan, sen fick alla resa sig för att kunna se något..) men det var najs ändå. Det var nästan bara favoritlåtar, en hel del från nya albumet Liebe ist für alle da (bland annat inleddes det hela med Rammlied och i mitten någonstans kom den fina Frühling in Paris som kontrasterade lite mot allt annat) och såklart en del gamla klassiker. Dock saknade man en del också, men det är klart att de kan ju inte hinna med så himla mycket på de cirka två (?) timmar de spelade. De sade tack först en gång och lämnade scenen, men 99% av publiken stannade ju och förutsatte att de skulle komma tillbaka - vilket de också gjorde, och serverade ett par gamla godingar som Sonne och Ich Will. Sedan gick de ut igen, och det släcktes ner. Alla stod och klappade och stampade och skrek "Mein Teil! Mein Teil! Mein Teil!" och efter en stund kom de faktiskt ut igen. Dock blev det inte Mein Teil som alla hade hoppats på, utan Engel.

(Här hade jag egentligen tänkt lägga upp en video på just det sista numret, men mitt Youtube-konto krånglar så jag orkar inte.. Får bli en annan dag!)

Som väntat var det i alla fall en massa speciailnummer och -effekter; massor av eld och saker som sprängdes och så inte minst en effektfull ljussättning. Sångaren Till Lindemann gjode ett minst sagt bra jobb, han och keyboardisten Christian Flake Lorenz var de som syntes allra mest; som huvudpersoner i ett skådespel.
En riktigt härlig kväll med riktigt härlig stämning och uppfyllda förväntningar! Väl värt en resa ner om till hemlandet Skåne.

Jag vet jag vet, superdålig uppdatering senaste dagarna! Är hemma i Karlstad igen i alla fal och hade verkligen fullt upp igår; kom hem från skolan halv tio och sedan kom pojke över just när jag satt mig ner i soffan för att andas. Idag har vi haft gruppmöte på bibblan, och alldeles strax ska jag till stallet. Ikväll ska jag till gymmet och sedan ska jag SOVA. Haha. Härlig fredagskväll. Men har varit för lite av den vara den här veckan, så jag ska i alla fall ta det lugnt och ta igen mig lite ikväll. Skööönt. Så då kommer såklart ett inlägg om RAMMSTEIN såklart. Om jag ska sammafatta det kort såhär nu så blir det: Mäktigt.
See ya!

Är i Skåne nu (efter att ha åkt fel tåg och lite sådant roligt som lätt kan hända klockan 6 på morgonen om man är lite trött...) och har hunnit hälsa på hos min kusin och lyssnat på musik, pratat, ätit scones och druckit te. Hennes lägenhet är lika liten som min men supermysig!! Och hennes lilla "kök" var världens lyxigaste. Sedan joinade även min lillasyster när hon slutat skolan, och nu sitter jag hemma hos min pappa i hålan och ska väl snart få mat antar jag, innan det är dags för kvällens happening och hela den här skåne-visitens ändamål; RAMMSTEIN! Malmö Arena. Ska bli så himla kul. Sitter just nu och taggar med nya albumet och sitter för övrigt vid pappas sån här, vad heter det... Macbook? Eller vad vet jag, är inte så insatt fast jag blir lite knäpp i alla fall. Tog en stund innan jag ens fattade att man skulle trycka på touchpaden för att klicka. Hm. Jag är inte så tekniskt begåvad precis. Eller, det tar ett tag för mig att komma in i nya grejer men sedan brukar det flyta på riktigt bra, jag behöver upptäcka saker på egen hand. Hm. Svammelvarning.. Skyller på mina knappt 3 timmars sömn i natt. Hoppas jag lyckas hålla mig pigg och vaken i kväll bara :/

Fallino, stallet och de gulliga människorna i stallet är bästa terapin nånsin! Och ikväll ska jag få en pratstund med den enda jag känner att det går att prata om det här med. Som faktiskt förstår. Skönt. Fast tankarna har skingrats, det gjorde de så fort jag steg innanför stalldörren.

Det är ju det att jag inte ens vet varför det är så här. Är ju säkert inte ens själva honom jag saknar i verkligheten, numera är det förmodligen något slags glorifierad version byggd på minnen och ideal som jag saknar. Kanske. Han har väl blivit min.... öh... animus? Om man ska använda sig av Jung-psykologi som vi försökte lära oss något om för någon vecka sedan. Om jag fattat det rätt då. Haha. Gode gud. Jag tänker och analyserar på tok för mycket! Inte nyttigt.

Jag bir knäpp. Att jag fortfarande drömmer om honom. För bara kanske två veckor sedan drömde jag att jag fick tillbaka honom, och att jag var så himla lycklig och tänkte för mig själv att "det här hade jag aldrig vågat hoppas skulle hända!" Det var också efter den drömmen som jag kom på att jag saknade just hans spontanitet. Utöver allt annat jag redan vet att jag saknar.

I natt drömde jag, nu minns jag inte riktigt, men det var sådär verkligt att jag kunde se varenda fräkne på honom. Tusan, nu minns jag verkligen inte! Men vi satt nog och pratade, länge, och mitt i det där fina samtalet så ringde såklart mitt alarm (sant! jag vaknar alltså inte innan alarmet längre nu) och allt bara försvann. Suck.

Det intressanta är att när jag berättade om vår lilla historia för en relativt ny vän för någon vecka sedan var hennes första reaktion "Vilket egoistiskt jävla svin!!" och jag bara vaaaa..? Jag vet inte. Jag kan hålla med till viss del såhär i efterhand faktiskt. Skulle kanske inte ta i så att jag använde just ordet svin, men egoistisk kan stämma ganska bra med vad det var som egentligen hände... Suck. Det här kan jag älta i evighet. Och det kommer aldrig lösa sig. Och jag kommer aldrig att glömma honom. Ett sår som aldrig kommer läka. Han har ändå en ny tjej som han älskar och har glömt mig för längesen. Och baaaaaaaaajs på allt jag ska inte gå in i de här tankarna mer nu. Nej nej nej. Igår hade varit vår ettårsdag... Därför det är lite jobbigt nu. Undrar om han minns förra året?

Jag vill ha choklad. Börjar må lite illa av de här tankarna. Försvinn? Plötsligt förstår jag Eternal Sunshine of the Spotless Mind så mycket bättre...

Noah and the Whale <3 Hela albumet the First Day of Spring handlar ungefär om just detta, broken hearts. Älskart.

Ägnar resten av kvällen åt att sitta och titta på halvkass film och lyssna på uppiggande fina låtar som den här och den här.

Min romantiska Alla Hjärtans dag har bestått i att:
1. Vara bakis
2. Åka till stallet
3. Se på film med två klasskompisar
4. Åka o handla hästmat och hoppas på att fordonet jag blev skjutsad i skulle hålla ihop hela vägen
5. Tvätta (massor... Inte tvättat på typ 2 veckor hehe!)
6. Diska och annat smått & gott

Japp. That's that. Snark. Klockan är nu strax tio och jag börjar känna mig uttråkad och ensam :/
Tankarna börja glida bak ett år i tiden... Fuckfuckfuck. Vill inte. Inte bra. Orkar inte vara ledsen. Förra Alla Hjärtans var bra mycket roligare. Fan. Att det kan göra så ont. Fortfarande.

Om jag fick välja skulle jag se ut som Emily Blunt (Bilderna nedan. Herregud, hon är så himla fin. Kan tänka mig att se the Wolfman bara för att hon är med.). Jag skulle bo i Paris, och jag skulle vara en naturbegåvning på piano. Jag skulle till personligheten vara både varm och sval, ha både humor och grace. Man skulle vilja vara mig. Jag skulle vara så vänlig, min allvarliga grå blick till trots. Aldrig nedlåtande eller överlägsen. Lite tillbakadragen och tyst som jag kan vara även nu; men det skulle bara ses som en del av min svala sköna personlighet. Alla skulle tycka om mig som den jag var. Och allra viktigast - jag själv skulle tycka om och trivas med den jag var.

Fast om jag får drömma mig bort helt skulle jag dock definitivt befinna mig i England runt år 1800 och gå runt i vackra klänningar, dricka te och skvallra med mina vänninor. Måla och läsa romaner. Promenera, vara ett med naturen, spela piano. Fnittra och gå på baler. Jag skulle vara som Emma litegrann, kanske. (Ni vet Jane Austens Emma, får jag väl hoppas.) Jag skulle ha det ganska väl ställt men jag skulle inte vara fisförnäm för det. Livsnjutare, det skulle jag nog vara.

Bild 1 , 2 - Emily Blunt in "There Will Be Beauty" Vanity Fair May 2009

Åh. Jag vill kunna tala franska. Jag vill bo i Paris.
Här är en av mina nyaste förälskelser; Carla Bruni. Jag är så svag för ljuvliga, liksom smekande kvinnoröster. Och det blir inte ett dugg sämre av att hon råkar vara jättevacker och att det är på det enligt mig vackraste språket hon sjunger - franska. Inte för att jag förstår ett dugg av vad hon sjunger, men ändå. Det är som godis för öronen. Lyssna och njut! Och berätta för mig om ni kan franska...

Någonting väldigt skumt är på gång. De senaste 4-5 dagarna har jag (ja jag - Jessica som behöver minst 3 alarm på mobilen i vanliga fall för att inte stänga av alla i sömnen och som brukar snooza minst en halvtimme innan jag ens vaknar till..) vaknat innan alarmet ens ringt. Vissa dagar någon eller några timmar innan. Och vissa en halvtimme-tio minuter sådär. Jag blev helt ställd första gången, och det har alltså bara fortsatt. Vad är det som händer med mig?!

Igår vart det skola, stallet hela eftermiddagen och på kvällen pizza och Skins med sällskap. Finfint.

Fallino har varit jättesnäll de här dagarna jag ridit, underbart. Inte för att han brukar vara dum, mer... korkad. Typ stanna och stirra förskräckt rakt ut i ingenstans (typ "OMG! Det kanske ligger en sten där ute under all snön! Tänk om den anfaller!!"... Känns sådär ibland i alla fall. Suck. Dumma ponny.) Men han har varit ovanligt normal. Eller rättare sagt; så som han är egentligen. Bra det! Haha.
I måndags red jag i alla fall en kort stund på ridbanan, kände igenom honom mest. Lite trav, och ett varv eller två i galopp i båda varven. Han skötte sig exemplariskt, förutom ett litet klumpigt krumsprång i galoppfattningarna. Men det är bara gulligt. Igår skrittade jag ut på ett av fälten där det ligger nästan en halvmeter snö. Så skritt räcker ganska långt, haha, blir ju bra styrketräning att gå i den djupa snön. Det märktes att han fick ta i lite! Idag får vi se vad som händer, skogen kanske?

Det blev fint väder idag med faktiskt, lagom tills jag mockat färdigt och skulle rida. Gilla! Blev lite fina bilder med när vi skrittade av ute, men de finare sparar jag nog tills imorgon eller någon annan dag. Heh. Blev inget bullrecept heller idag, har haft fullt upp med stallet 13-17 och sedan for jag iväg till universitetet för att lämna en bok någon reserverat och hämta en bok jag reserverat. Sen var jag helt slut när jag väl kom hem vid 21. Pust. Nu blir det lite plugg innan jag nannar kudden!

Igår kväll diskade jag, eftersom jag varit lat ett par dagar och hela diskbänken var full av disk och annat tråkigt (ska tilläggas att det är inte precis svårt att fylla min diskbänk med tanke på storleken på den..). Så igår tog jag tag i det och diskade undan allt. Gick faktiskt ganska smidigt och lätt och sedan var det gjort. Men en halvtimme senare satte jag igång och storbakade (bröd, baguetter och bullar) så att jag skulle slippa tänka på det de närmaste dagarna. Alltså såg det efter en halvtimme lika tråkigt och belamrat och mjöligt ut igen. Suck. Får ta tag i det idag. Sen. Innan jag går och lägger mig i alla fall...

Tror jag ska dela med mig av receptet på mina frukostbullar sen idag! De är så himla goda, tar lite tid men det är det värt. Mumsade på dem i morse. Nam nam.

Var så himla skönt väder idag. Gav mig energi så att det har räckt hela dagen. Plus att jag tror att jag är frisk. Jag var till och med på gymmet och körde ett styrkepass. Det kändes bra. Synd att bussarna går så dåligt på söndagarna att jag måste åka en speciell tid till stallet och bara hinner mocka och göra maten och hälsa på Fallino i hagen innan bussen går hem igen. Annars hade det varit perfekt att rida, men när jag kollade på SMHI's hemsida när jag kom hem så verkade det som att vädret ska hålla i sig tills imorgon. Vi får väl hoppas på det.

Fallino njöt i alla fall också av solen. Han blir så slö och söt på eftermiddagen i hagen.

Den fina fina dokumentären jag såg i förmiddags (som har sänts förut på svt också) var verkligen gripande. Mest för det visuella. Och så närheten med naturen och djuren och jag är så hemskt lättberörd vad gäller sådant. Den gamla mannen som gjorde allt på gammaldags vis, använde sina hästar till jordbruket, mjölkade korna för att få lite mjölk till gröten, vilket ju var mycket godare än vatten. När hästarna och korna var ute på bete. Förhållandet mellan honom och hans djur. Stig-Anders, som mannen vi följer heter, verkar vara en så genuint snäll och god människa som aldrig skulle göra en fluga förnär.
Mot slutet blev det hela ännu mer gripande, särskilt för mig som är så blödig. Jag kan säga att jag fällde en och annan tår.

"En djupt mänsklig naturdokumentär av den uppmärksammade filmaren och fotografen Peter Gerdehag i samarbete med redigeraren Tell Johansson.
Stig-Anders liv styrs av Vår Herre och en djupt rotad tradition. Han lever ensam på familjegården i Råskog i djupaste Småland, en bärare av gamla jordbruksmetoder som förkastats och sen länge glömts i granngårdarna.
Överallt på Stig-Anders gård finns det hästar, hästar som plöjer, hästar som betar med korna, hästar som drar timmer i skogen, den skog som han försöker hålla så prydlig som vore det en park och inte ett stycke natur.[...]" (läs mer)

Så ni som tycker om djur och natur och vackra vyer och allt sånt där - SE DEN! En fröjd för både ögat och hjärtat.

Här kan du se filmen. (SVT Play)

Igår hade jag stallet på morgonen och när alla hästar var ute och stallet klart longerade jag Fallino en liten stund i snön, han var en ängel. Och ja, jag lyckades få med mig longerpisken på bussen igår morse. Det var nog bara runt 5 personer som såg mig och undrade. Och det sket jag i.

På eftermiddagen var jag hos Amanda och så tittade vi på Apocalypse Now, som vi ska ha sett tills tisdag (vi ska även ha läst Mörkrets Hjärta igen tills dess, av förklarliga skäl). Den var väl bra, dock lyckades vi smått otekniska kvinnor klydda till det lite; vi råkade se del II före del I ("Åh, men det är ju In Medias Res, vi bara kastas in i historien"...) och delen vi såg först såg vi med engelska subs, andra delen tänkte vi nähä, inga subs, vad jobbigt det blev att hänga med nu, fattar ju ingenting vad som händer.. Fast efter halva upptäckte vi att det visst fanns subtitles! Svenska till och med! Haha... Gode gud.
När filmen var slut satt vi och bara pratade i 2 timmar, riktigt roligt faktiskt då jag inte kände Amanda så väl eller pratat med henne så mycket innan.

Och jag måste bara visa er ett youtube-klipp som hon visade mig igår!
Alla som har eller har haft katt förstår...

Åh, jag älskar att vakna när solen skiner in i lägenheten. Jag orkar aldrig fälla ner mina persienner (kanske när det blir ljust tidigare mot våren) så när jag vaknar påverkar vädret mig genast. Aldrig roligt att vakna när det är mörkt och mulet, men med lite sol och blå himmel fylls man med energi för hela dagen. Vad som är ännu bättre är att jag efter en natt med 9 timmars sömn faktiskt känner mig, åtminstone hyfsat, frisk. Härligt!

Just nu sitter jag och äter frukost och småtittar på tv. LA Ink för tillfället och snart ska jag slå över på svt2 då det går en dokumentär, Hästmannen, som en av våra lärare rekommenderat. Den ska vara fin. Det tror jag nog.

Igår vart det nystartsfest anordnat av skolan och jag mådde faktiskt hyfsat hela dagen (ingen feber i alla fall och huvudvärken tog inte död på mig) så ja, jag gick dit. Det var roligt. Eller, haha, det var roligt innan vi kom dit typ. Ja. Äsch.

Idag har jag mest försökt ta det lugnt och sedan varit i stallet. Nu tänker jag inte bara försöka ta det lugnt utan faktiskt göra det också. Lägga mig i sängen eller soffan och lyssna på Mörkrets Hjärta som jag fått som ljudbok av min fina vän Terese. Jag är inte så mycket för ljudböcker i vanliga fall, men om jag bara kan ta bort alla tankar och distraherande saker så ska det nog gå. Det är i alla fall inte lika jobbigt som att ta upp boken och faktiskt läsa (just denna är ju svår då jag fortfarande inte fått hem mitt paket med böcker...). Nåja. Nog med svammel.

Är helt slut nu. Stallet två gånger idag och däremellan grupparbete på biblioteket. Nu ska jag bara ta det lugnt resten av kvällen. Och försöka bli frisk. Morgondagen vet jag inte alls hur den ser ut... Vi får se. Hur jag mår. Mår och sover jag lika illa som i natt så vet jag inte. Hm. Jag vill bara bli frisk... Till i morgon kväll? Snälla? Ska ju ut med min wingman! Moahahahaa..

Fallino och Sunny blev bästisar på en gång. Nu ska jag strax tillbaka till stallet för att ta in de små liven, från snöstormen som flyttat upp hit idag. (Känns som att vara tillbaka i Skåne - det snöar liksom från sidan och blir gräsliga drivor överallt.)
Här kommer i alla fall 2 av alla bilderna som togs i morse på dem, när vi nyss släppt ihop dem. Söta <3

Jag fick som jag ville. Mer feber. Även mer huvudvärk, sådär så att man blir helt avtrubbad och inte vet vad man ska ta sig till. Mer ont i halsen, mer hosta. Ont i öronen. Knarkar te och panodil och hoppas att det ska bli bättre. Går inte att plugga. Går inte att göra någonting. Mer än möjligtvis att sova. Men jag ska försöka läsa ett tag till innan jag provar.

Usch vad kallt det är här inne. Igen. Var nästan skönt igår kväll när jag hade lite lagom feber. Jag var nämligen varm! Åh. Får man lov att önska att man får lite feber igen? Så man slipper gå runt invirad i en filt hela tiden, haha!


Åh, jag vill kunna franska. Det vackraste språket jag vet. Älskar att lyssna på det även om jag inte fattar någonting.. Önskar att jag någon gång får åka till Paris som jag vill. Kanske bo där i ett halvår eller så. Vad underbart det vore.

Idag kom hovslagaren och hälsade på oss i stallet, och Fallino blev fin om fötterna och fick nya skor och sulor, vilket han inte fick sist av någon anledning. Så nu ska jag så snart jag kan sätta igång och rida igen! Har ju varit så gott som omöjligt utan sulor, har bara blivit hemska styltor och usch. Men nu! Köpte en longerpisk häromdagen också, då det inte finns någon i stallet. Nu ska jag bara lista ut hur jag ska lyckas ta med mig den till stallet... Hehe. Äsch, det är inget omöjligt eller svårt igen, känns bara roligt att springa runt med en mer än 1,5 meter lång piska i stan och på bussarna! Haha.

Tråkigt nog blev det ingen träning igår då jag bestämde mig för att ta det lugnt på kvällen; min hosta och halsont kändes inte lovande och mycket riktigt, under kvällen började jag känna mig febrig också. Så var nog ett bra beslut. Dock hade jag ju tänkt vara effektiv ändå och läsa det vi har till torsdag också. Det blev inte, mest för att jag var så avslagen och hade svårt att fokusera. Så jag slötittade mest på tv och gick sedan och lade mig hyfsat tidigt. Dock var det ju synd eftersom jag upptäckte att vi ska läsa betydligt mer till torsdag än jag först trott - med andra ord blir det nog ingen träning ikväll heller. Eftersom vi måste läsa det tills imorgon, faktiskt, då vi ska ha grupparbete om detta imorgon och ska redovisa på torsdag. Ja, jösses.

Nu ska jag dricka upp mitt te och sedan iväg på seminarium!

Var mycket spännande i stallet idag. Först när jag gick av bussen såg jag att alla hästarna stod och stirrade åt samma håll, och javisst, där ute på fältet var det något som spatserade runt. Med min dåliga syn trodde jag det var någon som red, men sedan såg jag att det var en liten ko.. Som kommit ut ur sin hage (de går i en stor lösdrift bakom hästarnas hagar) och nu var på väg hem igen. Hästarna växlade mellan att stå fastfrusna och glo med svansarna i vädret och att springa en runda i sina hagar innan de återigen stannade för att titta på den farlia lilla kon. Jag ringde tjejen som äger en av hästarna i stallet och just nu jobbar där, och berättade läget. Och medan jag pratade med henne såg jag hur just dne här tjejens häst hoppade ut ur sin hage... Då kon gått ner i diket mellan sin och hennes hage. Där sprang Bea, fram och tillbaka i gången mellan hagarna, lilla tosan som hon är. De andra hängde på. Såg ganska lustigt ut, haha! Nåja, kossan måste ha kravlat in i sin hage och hem till sin flock igen för den syntes inte till mer.

Det är mycket spännande över lag som händer nu i stallet; i fredags flyttade det in en ny häst bland våra stora - en liten söt c-ponny. Sunny heter hon (så nu har vi 2 Sunny i stallet, fast den andra kallas visserligen för "Sanni") och verkar vara en liten pärla. Är en liten kille och hans mamma som har henne, och en tjej som är medryttare. Det som är mest spännande är att på onsdag så ska vi släppa ihop Fallino och den här lilla sötnosen! Jag får bara hoppas att Fallino uppför sig, men han verkar väldigt sällskapssjuk så för hans eget bästa är han snäll. De hälsade på varann idag i stallet faktiskt, och ingen av dem pep eller någonting (och Fallino kan vara en riktig liten kärring ibland..) så förhoppningsvis går det bra på onsdag också. Det finns ju gott om plats i hagen i alla fall, och det kan ju vara kul om de kan roa och aktivera varandra lite.

Jag får faktiskt ta och rekommendera den här filmen om ni inte redan sett den. Den är så hemskt fin. Vacker, men hjärtskärande. Bäst soundtrack också. Det är dock inte säkert att ni vill se den igen. Jag tror själv att jag väntar ett tag. Den är lite småjobbig om man har kärleksabstinens eller bara är väldigt romantisk eller känslig av sig. Vilket alltihop stämmer in på mig.