Okej. De var awesome. Mäktiga. Precis som jag trott. Jag hade sittplats på rad 3, fast just på min sektion stod såklart alla upp (började med att några stod upp nere i hörnan, sen fick alla resa sig för att kunna se något..) men det var najs ändå. Det var nästan bara favoritlåtar, en hel del från nya albumet Liebe ist für alle da (bland annat inleddes det hela med Rammlied och i mitten någonstans kom den fina Frühling in Paris som kontrasterade lite mot allt annat) och såklart en del gamla klassiker. Dock saknade man en del också, men det är klart att de kan ju inte hinna med så himla mycket på de cirka två (?) timmar de spelade. De sade tack först en gång och lämnade scenen, men 99% av publiken stannade ju och förutsatte att de skulle komma tillbaka - vilket de också gjorde, och serverade ett par gamla godingar som Sonne och Ich Will. Sedan gick de ut igen, och det släcktes ner. Alla stod och klappade och stampade och skrek "Mein Teil! Mein Teil! Mein Teil!" och efter en stund kom de faktiskt ut igen. Dock blev det inte Mein Teil som alla hade hoppats på, utan Engel.

(Här hade jag egentligen tänkt lägga upp en video på just det sista numret, men mitt Youtube-konto krånglar så jag orkar inte.. Får bli en annan dag!)

Som väntat var det i alla fall en massa speciailnummer och -effekter; massor av eld och saker som sprängdes och så inte minst en effektfull ljussättning. Sångaren Till Lindemann gjode ett minst sagt bra jobb, han och keyboardisten Christian Flake Lorenz var de som syntes allra mest; som huvudpersoner i ett skådespel.
En riktigt härlig kväll med riktigt härlig stämning och uppfyllda förväntningar! Väl värt en resa ner om till hemlandet Skåne.