Om jag fick välja skulle jag se ut som Emily Blunt (Bilderna nedan. Herregud, hon är så himla fin. Kan tänka mig att se the Wolfman bara för att hon är med.). Jag skulle bo i Paris, och jag skulle vara en naturbegåvning på piano. Jag skulle till personligheten vara både varm och sval, ha både humor och grace. Man skulle vilja vara mig. Jag skulle vara så vänlig, min allvarliga grå blick till trots. Aldrig nedlåtande eller överlägsen. Lite tillbakadragen och tyst som jag kan vara även nu; men det skulle bara ses som en del av min svala sköna personlighet. Alla skulle tycka om mig som den jag var. Och allra viktigast - jag själv skulle tycka om och trivas med den jag var.

Fast om jag får drömma mig bort helt skulle jag dock definitivt befinna mig i England runt år 1800 och gå runt i vackra klänningar, dricka te och skvallra med mina vänninor. Måla och läsa romaner. Promenera, vara ett med naturen, spela piano. Fnittra och gå på baler. Jag skulle vara som Emma litegrann, kanske. (Ni vet Jane Austens Emma, får jag väl hoppas.) Jag skulle ha det ganska väl ställt men jag skulle inte vara fisförnäm för det. Livsnjutare, det skulle jag nog vara.

Bild 1 , 2 - Emily Blunt in "There Will Be Beauty" Vanity Fair May 2009