Blir ständigt så besviken på folk. Klarar inte av det. Alla är hycklare, lögnare och svikare... Jag säger inte att jag är perfekt, men jag försöker i alla fall vara en bra människa/vän. Skulle helst av allt kunna vara själv, slippa bli sårad hela tiden. Men det går inte heller för sig. Hade inte överlevt helt ensam heller. Så därför fortsätter jag att ge alla chanser, se mellan fingrarna. För jag måste ha kvar några, hos mig, på min sida. Så jag får väl helt enkelt försöka förtränga vad just de gjort. För att kunna fortsätta ens se dem i ögonen. Om bara hjärtat kunde sluta göra ont hela tiden hade det varit lättare..