Kom att tänka på VFU:n förut. Inte mindre än 10 veckor våren som kommer. Funderar på att göra den i Skövde.. För att få en chans att prova på vardagen tillsammans med M. Men, 3 månader, det är för lite för att till exempel flytta Fallino. Men för mycket för att kunna vara ifrån honom. Och allt annat.
Kom dock på att det endast är en månad kvar av utbildningen efter VFU och examensarbetet. En månad, och sedan? Framtiden. Ett oskrivet blad. Spännande; skrämmande. Skulle kunna flytta mig själv och Fallino och Oliwer till Skövde. Och sedan stanna där. Men, jag är samtidigt rädd. Ska jag överge allt jag har i Karlstad, en stad jag dessutom verkligen trivs i? I en lägenhet jag avgudar? Överge och lämna allt för en kille? Som ändå, inom några år, kommer att lämna kvar mig hemma som gräsänka när han ska iväg på utlandstjänst (och tänk om han inte kommer hem levande..?). Men framtiden. Den är så lockande. Den skulle kunna innehålla allt jag önskar mig; en egen bostad, pojkvän&sambo, ett jobb, ett liv, ett hem, en bebis..? Jag är redo, och längtar efter, att få ta ett språng ut i det där livet. Vuxenlivet. Är klar med ungdomen. Leken. Förvirringen. Rädslan. Vill ha en trygg vardag. Ett arbete jag trivs med, ett riktigt hem, en kärlek att dela det där hemmet, och allt annat, med.

Vill så gärna våga. Men hur? Blir ändå lite illamående av beslutsångest av bara tanken. Fast - är det värt att stanna kvar bara för att man tycker om en stad? När det man längtar efter och vill ha finns så nära, men på ett annat ställe?

Vad väntar runt hörnet? Måste sluta tänka "tänk om... " Bara göra!