Om man som jag tänker för mycket

Det är ju det att jag inte ens vet varför det är så här. Är ju säkert inte ens själva honom jag saknar i verkligheten, numera är det förmodligen något slags glorifierad version byggd på minnen och ideal som jag saknar. Kanske. Han har väl blivit min.... öh... animus? Om man ska använda sig av Jung-psykologi som vi försökte lära oss något om för någon vecka sedan. Om jag fattat det rätt då. Haha. Gode gud. Jag tänker och analyserar på tok för mycket! Inte nyttigt.




» NAMN
» E-MAIL
» URL

KOMMENTAR:

Kom ihåg mig?